Redigering

Sitter här med en rejäl snuva och fnissar förnöjt!

Klippningen av videon var klar vid lunch idag och det ser fenomenalt ut! Det är magi i varenda bild. En av mina stora drivkrafter som konstnär och musiker är att berätta historier  för att ta med mig människor in i min värld av magi. Christian och Tess har verkligen lyckats förverkliga detta. Stämningen är precis så som jag föreställde mig när jag skrev låten.

Vi har fått mycket beröm och kunde lata oss lite under eftermiddagen i väntan på Micadelicas utlåtande. Han var golvad av videon och vi var stolta som tuppen.

Nu har redigeringen övergått från klippning till sk ”grading” som innebär att man går in i bilderna och justerar färger och kontraster mm och genast hettade det till. För nu kommer Tess och Christians olika karaktärer och synsätt till sin spets. Christian vill gärna fixa lite med bilderna så dom blir vackra i hans smak. Tess är rädd för att han ska överarbeta dem  eftersom det naturliga ljuset i våra bilder ändå är så fint. Jag försöker medla lite men är intresserad av att se vad Christian kan hitta på för jag har svårt att tro att han skulle spåra ur och skulle han göra det är jag inte rädd för att lägga in mitt veto. Men jag vet inte, jag litar på hans fingertoppskänsla samtidigt som jag håller med tess också om att vi inte vill göra en instagram-film och jag är inte orolig för det för hon skulle aldrig släppa igenom det. Den kvinnan är liksom ett sånt ultra-pro hon vet vad som funkar.  Ja nu har det fajtats lite, nästan vår första kris. Men här fajtas med kärlek. Tess tycker att jag håller med Christian jämt. Jag tycker det skulle vara spännande att se vad han hittar på om han får ”grejda” som han vill för vi har tid och det är redan bra så varför inte leka lite? Men samtidigt så är jag så jävla glad över Tess, och det är Christian med. Hon skapar sån jävla fin balans i det här samarbetet med sin effektivitet och raka kommunikation, sin proffsighet. Jag vet att hon aldrig skulle släppa ifrån sig något som är tacky eller utjatat eller liknande. Hon vet liksom vad som funkar.

Just därför tycker jag why not låta Christian pilla lite, så kollar vi sen. Jag är säker på att han inte ballar ur utan grejdar med fingertopparna men om han mot förmodan skulle göra det så vet jag att Tess skulle sparka bakut och ropa STOPP.

Så med dessa ord lutar jag mig tillbaka och låter processen ha sin gång och fortsätter fnissa lite åt deras gnabbande. Christian har ju idag frågat Tess om hon vill starta produktionsbolag ihop med honom. Jag är så glad. Tänk om jag fick ha detta team med mig jämt liksom… nu måste jag skaffa pengar så att jag har råd att anställa dem igen.

Vi hade ju besök av en manager idag. Det var en spännande föreläsning. Sen gick han runt till artisterna men till mig kom han sist och hade bara fem minuter kvar innan han skulle iväg. Jag blev lite besviken att han inte ens hade tid att se videon eller lyssna på min musik. Det var rätt jobbigt och självklart skulle någon filma. Han tyckte jag ställde för få frågor till honom. Jag är dålig på att ställa frågor men han hade ju å andra sidan pratat hela dagen och jag hade fått en massa information med mig. Jag hade nog inte riktigt förstått syftet med mötet och har svårt med sådana pressade situationer.

Hans besök lämnade mig lite nedslagen, men sen peppad. Det spelar ingen roll. Vi har gjort en totalt fenomenal musikvideo!!! Det är mitt fokus just nu.

En goooood natt

Diamond day, en värmande brasa och en nödhut med brännande som Christian hade i husbussen (för att döda den oundvikliga förkylningen som väntar mig efter vår sista tagning).

Vad gör man inte för konsten?

Alldeles för mycket kanske.

Men i dessa dagar får man skita i sådana tankar.

Team The will In These Skies har gått all in och lyckats genomföra

undervattensscener, scener i rymden, neonväxande skogar, pyroteknik, nattliga eld och vattenceremonier osv… varken kyla eller tarmvred har kunnat stoppa oss.

 

Jag har en crush på mitt Team. Jag har känt dem i två dygn men Tess och Christian känns som familj. Vi är som varandras kära störiga syskon. Tack Johan som passat ihop oss som lag. Min tacksamhet riktas också till Amanda och Robin som hjälpt oss med det praktiska idag och igår.

 

Mot alla odds har vi lyckats genomföra allt vi ville. Så mycket kunde ha gått fel men gick inte fel. Bara vädret liksom!!! Det har ju aldrig någonsin hänt att jag besökt smhi:s hemsida och 5dygnsprognosen över Djurås sagt SOL SOL SOL SOL SOL.

Ett tecken från himlen på att de högre makterna gillade våra planer… :)

 

Därför har jag under dessa dagar haft den varma sköna känsla i bröstet och magen som man har när man vet att man är rätt person, vid rätt tillfälle, på rätt plats som gör det som måste göras. Även om det är helt idiotiskt i andras ögon. En kittlande känsla av att dansa på en tunn lina… högt upp.

 

Nu måste vi sova. Min hjärna känns som mos. De andra har redan lagt sig och jag är glad att vi blev klara i tid så vi hann belöna oss själva med att slappna av ihop framför brasan en stund, och bara släppa processen vi är inne i.

 

Jag älskar att jobba i kreativa projekt med andra människor, Jag är soloartist men det här är det roligaste jag vet!!! Kanske för att jag växte upp med en teatergrupp. Det gemensamma skapandet är den ultimata umgängesformen enligt mig. Att gå igenom processer, att sträva efter samma mål, att komplettera och arbeta ihop. Det är något utöver den passiva umgängesformen som är så lätt att hamna i, när man möts och bara pratar om sina separata liv och mål.

 

För mig är detta ett tillfälle att få förena mina största passioner och talanger i livet. Att äntligen få visa vad jag har att erbjuda som musiker och konstnär. Som jag har drömt om detta i många år. Jag skulle aldrig haft råd eller funnit mitt team utan MVL.

 

Nu svamlar jag mig själv in i sömn.

Min lycka och tacksamhet är nästan oanständigt oändlig.